Talföljder

Krig i Romarriket

De puniska krigen

Puniska krigen var tre krig mellan Romarriket och Karthago på 200-talet och 100-talet f.Kr. Romarna kallade invånarna i Karthago för puner och därifrån har kriget fått sitt namn. De krigade om vem som skulle få makten över västra Medelhavet. 

Karthago och även andra grekiska städer hade handelskolonier i västra Medelhavet t.ex på Sicilien. Där kämpade de om kontrollen över handeln i just det området. På 200-talet f.Kr blandade sig romarna i dessa striderna. Romerska riket ville bli en stormakt och kände sig hotade av att karthagerna hade så stort inflytande på Sicilien som låg söder om det romerska riket. 

Det första puniska kriget pågick 264 till 241 f.Kr på Sicilien. En av städerna bad romarna om hjälp mot Karthago när de kände sig hotade av Karthagos dominanta ställning på Sicilien. Karthago hade en stark flotta men romarna byggde en slagkraftig örlogsflotta som var mycket starkare och tog över. Efter växlande framgångar vann romarna en avgörande seger vid Egadiska öarna. Karthago förband sig att lämna ön och betala ett ansenligt krigsskadestånd. Kort därpå (238 f.Kr.) tog även Rom Sardinien och Korsika, varvid Karthago även förlorade sina besittningar där. Dessa områdena var de första romarna skaffade sig utanför italienska halvön. 

Det andra puniska kriget ägde rum 218 till 201 f.Kr. Det började i Spanien söder om Ebro på den pyreneiska halvön där både karthagerna och romarna försökte ta kontroll över handeln. En armé från Karthago invaderade italienska halvön. Hannibal ledde armén och de marscherade från Spanien över Alperna och in på italienska halvön där dom sedan vann flera stora sarg. Men trots deras stöd av Romfientliga befolkningar i Italien och även överväldigande segrar vid floden Trebia, Trasimenosjön och framförallt vid Cannae i Apulien lyckades inte Hannibal med att störta Rom. Romarna anföll Karthagos områden i norra Afrika, och Hannibals armé var tvungen att återvända dit. Romarna besegrade karthagerna där.

Det tredje puniska kriget höll på emellan 149 och 146 f.Kr. Romarna förstörde och erövrade staden Karthago. Karthago provocerades att angripa den men Rom allierade Massinissa av Numidien. Som bestraffning krävde romarna bl.a. att Karthagos stadsterritorium skulle upplösas. Då invånarna vägrade förstördes staden av romerska trupper under Scipio Aemilianus. Romarna hade all makt över västra Medelhavet efter det.

Många olika saker kunde hänt ifall Romarna inte hade slagit tillbaka mot Hannibal. Romarriket hade antagligen inte funnits och byggt sig så stort som det gjorde. Mycket av världen vi lever idag kommer från Romarna. Vårt samhälle skulle antagligen inte alls varit såhär utvecklat som det är idag utan mycket skulle varit annorlunda eftersom vi har många influenser överallt från Romarna, t.ex i våra lagar men även kulturarv. De utvecklade stridsteknik och olika vapen och de byggde grunden för det vi har idag. Romarna var dom första som förstod vikten med vägar både till sjöss och i inlandet. Det gick så mycket snabbare att transportera soldaterna om man hade vägar och det var därför det gick så bra för dom när dom krigade. De kunde transportera både mat och soldater snabbt. Hitler använde sig mycket av olika vägar och transportmedel. Han byggde upp autobahn för att kunna transportera sina trupper snabbt. Han lyckades mycket bra i början av kriget eftersom han hade bra flygplan och vägar både tills sjöss och i inlandet. Detta är alltså ett exempel på att Romarna kom på massa grejer som vi har användning för idag. Dock så använde ju inte riktigt Hitler vägarna för bra saker i samhället under andra världskriget. Jag tror att ifall Romarna inte hade kommit på detta med vägar kanske andra världskriget utvecklats annorlunda och kanske skulle inte Hitler kunnat döda så många människor. Så allt Romarna kom på har inte påverkat oss positivt trots allt. 

Romarna var också de första som byggde akvedukter och förstod att vatten var mycket viktigt, till sjukvården, mediciner och för näring till människan. 

Soldaterna

Den romerska armén var indelad i 28 enheter som kallades legioner. Var och en av dessa omfattade ca 5500 soldater. Legionen bestod av både fotfolk (infanteri) och hästburna trupper (kavalleri). Trupperna var organiserade i grupper om 500 man, kallade kohorter, och centurier omfattade ca 80 man. Varje legion leddes i strid av soldater som bar baner d.v.s dekorerade stänger som var symboler för legionens tapperhet. 

Under de äldsta tiderna inkallades soldater från förmögna familjer i krigstid. De var tvungna att ha egna vapen. Senare hade Rom en professionell armé. På kejsardömets tid kämpade många utlänningar i den romerska armén som legoknektar, men utlänningar kunde inte bli legionärer vilken enligt mig var racistiskt. Livet i armén var hårt och disciplinen var väldigt sträng. Efter sina långa marscher, då soldaterna släpade på tung utrustning, tält, vapen och redskap, fick de gräva försvarsgravar för sitt läger. En vaktpost som rymde blev dödad. 

Inbördeskrig

Romarna hade framgång när de startade krig och skulle erövra tack vare sin armé. Men hemma hade de problem. Det var bråk mellan olika grupper och detta ledde till krig i Italien, till och med inbördeskrig då romerska invånare stred mot varandra. 

Italien hade varit ett bondeland där varje familj hade sin lilla jordbit som de odlade på. Allt eftersom romarna blev mäktigare tog de även land från andra stammar. Befälhavare i armén fick belöning för segrar i krig. Från senaten fick de jord som egentligen tillhörde någon annan. De fattiga var tvungna att flytta in till städerna och många plebejer blev arbetslösa. Plebejerna var en politisk klass i det romerska riket: folket, i allmänhet den hårt arbetande befolkningen. Det här var ”brödets och skådespelens” tid, när Rom styrde av några få, rika män. Det var många som var missnöjda. 133 f Kr valdes Tiberius Grachus till plebejernas representant. Tiberius ville dela ut jord till de fattiga, men de rika vägrade. Det slutade med att han och 300 av hans anhängare mördades av senatorerna på grund av Tiberius envishet. Hans bror, Gaius, blev tio år senare vald till tribun. Han blev också mördad. Han föreslog att senaten skulle köpa vete och sälja billigt till de fattiga. Han tyckte också att alla de olika folken i Italien skulle bli medborgare i Rom. 

Det jäste i Italien och senatorerna blev rädda. De skickade ut en grupp under befäl av två generaler som hette Marius och Sulla. De skickades ut för att bekämpa rebellerna. Många människor dog men tillslut så lovade senaten att alla italienare skulle få bli romerska medborgare. Nu blev Marius och Sulla rivaler. Båda fick stöd av sina soldater och utkämpade ett inbördeskrig. Marius som var gammal, dog 86 f Kr. Kriget fortsatte dock till 82 f Kr då Sulla tog kontrollen över senaten. Sulla avgick 79 f Kr. 

Republiken upphör

År 70 f Kr blev två av Sullas officerare konsuler. Crassus och Pompejus. Pompejus var en skicklig och populär general. År 59 f Kr blev Julius Caesar till konsul. Han blev sedan guvernör över södra Gallien. Eftersom Rom styrde Gallien så blev konsekvensen av det att många i Frankrike fortsatte prata ett romanskt språk i senare dagar. De äldre romanska språken fortlever i många landskap i Frankrike.

Under de följande nio åren tvingades dessutom norra Gallien in under romerskt styre av Caesar. Pombejus blev avundsjuk och fick senaten att beordra Caesar att lämna ifrån sig befälet. Ceasar struntade totalt i detta och marscherade in i Rom med sin här. Pompejus flydde till Grekland, men Caesar besegrade hans styrkor vid Farsalos. Pompejus flydde vidare till Egypten men han blev mördad. Caesar styrde Rom som en diktator. Men några senatorer ville få tillbaka makten och knivhögg år 44 f Kr Julius Caesar till döds. 

Efter att Caesar hade mördats 44 f.Kr av senaten utbröt ett långvarigt inbördeskrig som blev mycket blodigt. Kriget slutade med att Caesars adoptivson gjordes till ensam härskare och Roms förste kejsare. Han är mest känd under hederstiteln Augustus. Republiken då romarriket styrdes av en senat var därmed förbi. Nu inleddes istället en ny tid då det romerska riket styrdes av enväldiga kejsare. Den s.k. kejsartiden varade i drygt 500 år fram till att den siste västromerske kejsaren avsattes år 476 e.Kr

Romarrikets delning

Under 200-talet e.Kr började det romerska imperiet få både yttre och inre problem. Deras gränser ansattes hårt av deras fienden och mark de ägde blev bara mindre och mindre. Samtidigt fungerade inte ekonomin tillräckligt bra vilket skapade problem. De blev svårt att upprätthålla herraväldet de skapat sen långt tid tillbaka. Situationen förvärrades under 300-talet. Konstantin som var kejsare flyttade huvudstaden till Konstantinopel, nuvarande Istanbul i Turkiet. Riket blev delat i två delar. Det västromerska riket med Rom som huvudstad och det östromerska riket med Konstantinopel som huvudstad. 

Den västra delen av romarriket hade mer fienden som attackerade deras rike och tillslut förlorade de sitt rike till det osmanska riket. Vid slutet av 400-talet e.Kr hade det västromerska riket upphört att existera. Romarriket hade då funnits i nästan 1000 år. Det östromerska riket klarade sig i ytterligare tusen åt då de erövrades 1453 och införlivades i det osmanska riket.

Arvet från Romarna

Varför Romarriket växte sig så stort och sedan föll är nog något som är väldigt osäkert. Det finns olika uppfattningar, men det beror nog mycket på hur staten styrdes. Statsmakten började ju redan under republikstiden fokusera sig väldigt mycket på militären och att romarna utvecklade starka härar och bra stridsteknik är något som är sant. Med de förutsättningarna kunde romarna skapa ett stort rike.

Man kan säga att Romarriket har format den europeiska historien i dess grund och har även haft stort inflytande på det västerländska kulturarvet. En av deras stora insatser var att de bland annat skapade ett genomtänkt rättsväsende som vår västerländska rättsuppfattning grundar sig i. Den romerska kulturen var dessutom stark influerad av den grekiska. Det grekiska kulturarvet fördes vidare till Romarriket. Det var också inom det romerska imperiets gränser som kristendomen föddes och så småningom bredde ut sig för att till slut bli romersk statsreligion vid slutet av 300-talet. Kristendomen har därefter satt sin prägel på hela den västerländska civilisationen.

Det finns många olika kulturella, politiska och andliga arv som romarriket har lämnat efter sig. Det latinska språket är ett exempel. Det dog ut i öst men levde vidare i väst. Det tog längre tid för språket att dö ut i västromerska riket. Ända in på 1900-talet skrevs doktorsavhandlingar vid nordiska universitetet på latin. Först på 1960-talet avskaffade den katolska kyrkan latinet som ett liturgiskt språk. Den katolska kyrkan tog efter från Rom väldigt mycket. Det finns spår i den danska och norska lagen från Romarriket. En djup prägel har romarna satt på svensk lagstiftning, där man kan se romerska principer för sedvanerätt, t.ex i tingsrätten ifall man har missnöjd med något som man är dömd för så överklagar man och i tingsrätten kollat dom då på vad som är möjligt, på vad folk gjorde förr i tiden t.ex romarna.  

Vi har också tagit efter när det gäller, kontraktsrätt, panträtt, hyresrätt, konkursrätt samt regler om lån, deposition, borgen, ränta och preskription och detta påverkar oss än idag. 

Jämförelse mellan Romarriket och Hitlers Tyskland

Varför är det svårt för stora riken att klara sig? 

Romarriket växte sig så stort och tillslut så gick de under. Samma sak hände med Hitlers Tyskland. De skaffade sig såpass många fiender som de tillslut inte kunde stå emot. Hitler hade också många fiender som till slut besegrade honom. Det är ju den största anledningen till att de båda rikena gick under, de hade fienden. Rikena var för stora för att i längden skulle kunna hållas samman. I Rom så utvecklades det en obalans mellan provinserna och den italienska halvön. Provinserna blev ekonomiskt starkare medan den italienska halvön drabbades av ekonomisk nedgång. Provinserna blev också mer självständiga. Kristendomen kan också vara en viktig anledning till Romarrikets fall. 

Romarriket behövde hela tiden nya slavar och naturtillgångar och det funkar ju inte. Bristen på slavar gav riket kris. 

Varför Hitlers Tyskland gick under även fast de hade överlägsen militär kan bero på lite olika saker. Det gick mycket bra för Hitler i början då de tysktalande länderna nästan lämnade över sig helt frivilligt till Tyskland. Tyskland erövrade även Frankrike och andra delar. Men Hitler gjorde ett mycket dåligt beslut då han bestämde sig för att erövra Sovjetunionen vilket inte gick hem. Ifall Hitler skulle väntat med att erövra Sovjetunionen i några år till skulle han haft en atombomb och kunde byggt upp en större armé. Det var ju bra att han nu inte gjorde så för vårt samhälle skulle kunna se helt annorlunda. Vi skulle kunnat vara nazister än idag (det finns folk som är det) eftersom Hitler var såpass mycket starkare än USA och Storbritannien. Kriget skulle även kunnat hålla på mycket längre än vad de gjorde ifall inte Hitler skulle varit så otålig med att attackera Sovjetunionen som han var. Detta ledde till hans undergång. 

Källor

puniska krigen. http://www.ne.se/enkel/puniska-krigen, Nationalencyklopedin, hämtad 2013-01-14.

http://blog.svd.se/historia/2011/11/09/varfor-franska/

http://www.so-rummet.se/kategorier/historia/forntiden-och-antiken/romarriket#

Hannibal. http://www.ne.se/enkel/hannibal, Nationalencyklopedin, hämtad 2013-02-03.

http://images.google.com/search?as_q=roman+soldiers&tbs=sur:fc&tbo=d&biw=1280&bih=668&sei=4qkTUaWTB8PeswbFqoGoCw&tbm=isch#imgrc=E3FllKEvNPTiPM%3A%3BkELOWk2I2DDKoM%3Bhttp%253A%252F%252F3.bp.blogspot.com%252F_kVQx2X70lTo%252FR-gtB8B1VmI%252FAAAAAAAACOM%252FW8PFlBzGBCU%252Fs400%252F1rey2c.jpg%3Bhttp%253A%252F%252Fklearchosguidetothegalaxy.blogspot.com%252F2008_03_01_archive.html%3B400%3B265

http://www.flickr.com/photos/hktang/4032283209/sizes/o/

Romarna - Almqvist & Wiksell Förlag AB - Jacqueline Dineen - 1993

Antikens Rom - Simon James - 2007 Liber AB