Judendomen

Judendomen är en monoteistisk religion som ligger som grund för både kristendomen och islam. Enligt judendomen är israeliterna Guds utvalda folk. Judendomen har på många sätt påverkats av det judiska folkets historia. Man har tolkat olika händelser som att Gud har räddat eller straffat sitt folk, till exempel att Gud befriade folket ur slaveriet i Egypten. Judendomen växte fram bland kringvandrande stammar i Mellanöstern som slog sig ner i Palestina. Vid den tiden dyrkade människorna där många gudar. 

I bibeln berättas det om en man som hette Abraham. Abraham är en viktig person, med honom börjar det judiska folkets historia. I berättelse om Arbaham möter man tanken att Gud väljer ut ett särskilt folk. Abraham blir den förste monoteisten. Han menade att det måste finnas någon som skapat världen och som är mäktigare än någon annan är. Han trodde på en Gud. Enligt de bibliska berättelserna levde Abraham i staden Ur mellan floderna Eufrat och Tigrid i nuvarande Irak. Gud talade till Abraham och sa att han och hans familj skulle lämna sitt hem i Mesopotamien och bege sig till Kanaans land. Abraham och hans folk var då nomader så det var inte främmande för dem att flytta och röra sig till en annan plats. Om personen Abraham verkligen har funnits är dock osäkert. Kanske var det namnet på en hel stam inte bara en enskild person. Berättelsen om Abraham spelar viktig roll i Mellanöstern idag. Abraham fick i uppdrag att skapa ett stort folk. Alltså måste han få många barn. Barn betydde rikedom och samhället byggde på släktskapsband. Därför handlar så många av Bibelns berättelser om hur barn föds och vilka deras förfäder är. 

När Abraham fick Guds kallelse till det nya landet var hans hustru gammal och det var försent för henne att föda barn. 

Kanaan kallades från omkring 1000 f.Kr. för Israel. Senare kallade romarna landet för Palestina. Gud upprättade ett förbund med Abraham. Om de tillbad Gud och lydde hans lag så skulle Arbaham och hans efterkommande bli ett stort folk i Kanaan. Det är därför som judar säger att de är ett utvalt folk. De har blivit utvalda av Gud för att sprida han och hans budskap över hela världen. Abraham och hans ättlingar gav upphov till Israels tolv stammar. Många år senare lämnade hebréerna som Abraham och hans släkt kallas i Bibeln, Kanaan. De begav sig till Egypten på grund av hungersnöd. Så småningom gjorde egyptierna dem till slavar. 

Mose var en hebré, som var adopterad av en egyptisk prinsessa. Han kallades av Gud för att rädda sitt folk, hebréerna från slaveriet. Han gick till farao, den egyptiske kungen, och bad att hebréerna skulle få bli fria att återvända till sitt hemland, Kaanan. Annars skulle Gud utsätta landet för svåra olyckor. Farao ville inte gå med på att släppa hebréerna, och Gud lät hungersnöd och sjukdomar drabba Egypten, tills farao tvingades ändra sig. Mose förde nu de fria hebréerna in i Sinai öken, och vid foten av Sinai berg hörde de Gud uttala de tio budorden för allt folket. Mose gav sig då ensam för allt folk upp på Sinai berg där han mottog Guds lagar. Han kom tillbaka efter fyrtio dagar med två stentavlor, där de tio budorden var ingraverade. Dessa regler skulle judarna följa, och i gengäld skulle Gud beskydda dem. I vildmarken lät Mose uppföra ett stort tält som skulle användas för guds tjänster. De kallades för tabernaklet. Där stod ett stort förgyllt skrin, som innehöll stentavlorna med de tio budorden från Gud. Skrinet kallades förbundsarken. De tolv stammarna stannade i öknen i fyrtio år och förenades under tiden till ett folk, som kallades israeliterna. 

På 600-talet före Kristus utformades läran i detalj i Juda rike. Man bestämde bland annat att alla gudstjänster och offer skulle ske i Jerusalem. Från 500-talet före Kristus och under flera tusen år har judarna levt utspridda i världen, och judendomen har därför utformats på olika vis. Varje församling är självständig och kan forma sitt eget sätt att tolka religionen. 

Kvinnorna

Inom judendomen är renlighet viktig och mycket som gäller kvinnan och hennes kropp anses orent. Kvinnors menstruation anses vara oren. Man får inte ha sex under mensen och en vecka efter. När perioden är slut ska hustrun ta ett rituellt bad. Att föda barn betraktas också som något orent. Det tar längre tid att bli "ren" efter att ha fött en flicka. Sju dagar om det är en pojke, och fjorton dagar om det är en flicka. Det finns noggranna regler att följa för att genomgå en rening. Denna föråldrade syn har lett till att kvinnor i västvärlden fortfarande idag inte tycker om sin kropp, att menstraution är smutsigt att den egna kroppen är smutsig. Det samma gäller det sexuella, när i själva verket det sexuella, kvinnan och hennes kropp är något storslaget som kan ge och föda liv. 

Mannen och kvinnan anses vara lika mycket värda inom judendomen idag. Äktenskapet betraktas som en religiös ceremoni där mannen och kvinna har olika roller. Men de kan inte anses vara jämställda eftersom en kvinna inte får utföra samma uppgifter som en man. Mannen är huvudet inom familjen och har fler religiösa uppgifter än kvinna. Kvinnans roll är mor och hustru, mannen är ledaren den som arbetar. Mannens och kvinnans uppgift är att föröka sig och det ska ske inom äktenskapet. Man får skilja sig genom en särskild ceremoni. I fundamentalistisk judendom får inte kvinnan läsa Torah. Kvinnliga rabbiner accepteras inte. Tio män måste vara närvarande för att en gudstjänst ska kunna genomföras. I regel får inte män och kvinnor sitta tillsammans i synagogan. 

Enligt torah är mannen ansvarig för kvinnans försörjning. 

I den judiska historien var kvinnan omyndig. Fadern, maken eller en bror var satt som förmyndare. Kvinnan fick inte predika och ansågs inte ha förstånd nog att förstå vad män pratade om. De fick inte heller ärva. De skulle ägna sitt liv åt att tjäna sin man och sin familj och att föda söner. 

Det var enbart mannen som bestämde om han ville ha fler fruar eller om han ville skiljas. Ville mannen skiljas förkastades kvinnan och lämnades utan försörjning. Om hon hade tur kunde hon flytta hem till en manlig släkting. Om ingen släkting ville ta sig an henne blev hon tvungen att tigga eller prostituera sig. 

Den unga judiska flickan och den gifta kvinnan var mannens egendom enligt Mose lag. Båda hade samma status som mannens boskap. 

Den kvinna som inte var oskuld på bröllopsdagen blev stenad till döds av männen utanför sin faders hus och den flicka som blivit våldtagen tvingades att gifta sig med våldtäktsmannen! 

Kvinnan och mannen har samma värde inom judendomen, ingen är förmer än den andra. I det religiösa livet har mannen fått andra uppgifter än kvinnan, exempelvis måste tio män vara närvarande på en gudstjänst för att vissa böner ska kunna läsas. Kvinnans uppgift har traditionellt varit att ansvara för hemmet och barnen.

Emellertid, i den moderna och framförallt liberala och konservativa judendomen , får kvinnan en alltmer framträdande plats i synagogan. Stockholms Judiska församling har exempelvis egalitära gudstjänster där kvinnor läser ur Torah, något som annars inte har förekommit. I liberala synagogor, främst i Storbritannien och USA, finns även kvinnliga rabbiner och kantorer.

Hos de ortodoxa kvinnorna är det vanligt att täcka håret som bevis på att de är gifta. Vanligtvis bär de hatt eller sjal, men peruk kan även förekomma. Kvinnan visar självklart sitt hår för den egna familjen.

När bibeln skrevs så hade männen stor makt. Det var dem som bestämde och kvinnorna var osynliga i bakgrunden. De fick ta hand om barnen och laga mat. Det har förändras lite idag. Men eftersom judendomen följer bibeln så blir det så. Männen har makt! Kvinnorna känner sig inte instänga så som jag ser det, dem känner sig fria. Fria till att göra det de vill. Att vara hemma och ta hand om sina barn och laga mat anser kvinnorna att det är något dem gör för att arbeta och känna sig duktiga. Jag kan tycka att kvinnor har lite att säga till om. T.ex när det gäller att kvinnor tjänar mindre i arbete och inte lika högt satta.

KÄLLOR

judendom. http://www.ne.se/enkel/judendom, Nationalencyklopedin, hämtad 2013-05-16.

judendom. http://www.ne.se/lang/judendom, Nationalencyklopedin, hämtad 2013-05-16.