"Vad ska du bli när du blir stor?"

”Vad ska du bli när du blir stor?”

Jag tror frågan väcker starka känslor eftersom den är väldigt personlig. Den väcker mycket ångest och press hos oss unga då vi just nu står vid ett vägsjäl i livet då vi faktiskt måste välja en väg. Jag tror vissa, som faktiskt har en dröm, är rädda för att folk ska säga att man inte kommer uppnå sin dröm. Det finns många som har press hemifrån där föräldrar vill bestämma vad deras barn ska göra med sitt liv. För att underlätta tror jag föräldrar måste låta deras barn komma underfund med vad de vill göra utan hjälp av föräldrars åsikter. Det kan lätt bli att man inte tänker längre än vad föräldrarna tycker. Jag känner en person vars föräldrar tvingade henne att gå Natur på gymnasiet när hon faktiskt inte alls ville det. Det är sådana grejer som föräldrar absolut inte ska göra! Då sänks barnets självförtroende. Jag vet själv att man bryr sig mycket om vad föräldrar och släktingar tycker när man är liten. Min pappa berättade en gång för mig att när han var liten så sa ofta hans föräldrar till honom att han var så blyg. ”Per du är så blyg”, ”Varför är du så blyg Per” osv. Eftersom man lyssnar på sina föräldrar så fick han senare i livet uppfattningen om att han faktiskt var blyg. Min pappa är absolut inte blyg utan den mest utåtriktade personen jag känner, men ifall han faktiskt skulle varit blyg skulle nog inte min farmor och farfars funderingar precis hjälpt honom att bli mer utåtriktad. Pappa berättade att han och mamma har valt att inte lägga sig i mitt och min systers liv på det sättet. De säger aldrig till oss att vi är blyga eller sociala, utan de låter oss få vår uppfattning om oss själva istället, utan deras åsikter. 

”Vad har du för drömmar och hur kan drömmar skilja sig hos olika människor? Har alla lika förutsättningar att nå sina drömmar?”

Mina drömmar är inte riktigt konkreta ännu. Jag är inne i den perioden då jag har kommit underfund med vad jag inte vill hålla på med och vem jag inte vill bli, men inte riktigt vad jag faktiskt vill göra eller vem jag vill vara. Det enda jag faktiskt vet är att jag vill var lycklig  när jag bli stor. Jag kommer att välja de val som känns rätt för mig just då, alltid följa mina instinkter. Däremot har jag en konkret dröm. Jag är en person som brinner för fotografering, på riktigt alltså. Genom kameran kan jag fånga ögonblick och andra människors känslor. Det är det jag gillar mest med fotografering, att man lägger märke till saker med personer som man faktiskt inte gör annars. Min största dröm är att åka till Afrikas savann och fånga djuren i linsen. Fotografera livet på savannen helt enkelt. 

Drömmar skiljer sig verkligen från människa till människa. Bara i vår klass så har alla olika drömmar. Inte så konstigt eftersom alla är olika och alla vill uppnå olika saker i livet. Däremot kanske inte alla har samma förutsättningar som andra. Min dröm kostar ju pengar och ifall man har dåligt med pengar och lever i ett fattigt område så är det svårare att just uppnå just denna drömmen. Jag tror däremot att ifall man verkligen vill så kan man klara det, men det kommer vara en utmaning. Ifall man har rika föräldrar och kontakter har man lättare att nå drömmar inom sitt yrke tror jag. Men vad jag får för intryck av samhället är att ifall man har lyckats inom karriären så har man inte lika mycket tid till att ta hand om sig själv, man överarbetar hjärnan och på så sätt så tappar man sig själv och lyckan i att leva. Det finns även vissa regler inom vissa kulturer som kan stoppa drömmar. T.ex att föräldrar bestämmer vem man ska gifta sig med. Ifall man verkligen älskar en person så kanske ens  dröm är att få gifta sig med den, däremot säger föräldrarna något annat. På så sätt kan drömmar krossas. Jag tror även krig krossar drömmar varje dag. Om man tar Israel som ett exempel där många palestinier som lever i Gazaremsan lever ett hemskt liv. De har mycket sämre förutsättningar till att uppnå sina drömmar än mig, som lever i Europa. Man kommer knappt ut ur landet och kan inte träffa släktingar som kanske bor på en annan del av jorden. 

Det viktigaste tror jag, är att göra det man själv vill och känner för att göra.