Nelson Mandela (idrott)

Allting började när fängelsefången Nelson Mandela kom till makten och blev president i Sydafrika. Apartheid hade precis försvunnit och många fördomar rådde i landet. Eftersom Apartheid var ett samhällssystem där de vita hade makten och folk fortfarande inte lagt ner vapnen så bevakades Mandela hela tiden, ingen litade på honom. Då, när Mandela blev president valde han att heja på Sydafrikas rugbyteam, Springbooks. Han bestämde snabbt att laget skulle vara hela Sydafrikas lag, istället för endast de vitas. Nelson lyckades och bara kort därefter spelade både svarta och vita i laget och till allas förvåning vann de The Rugby World Cup (VM) 1995. Många säger att Mandela räddade och sammanförde en hel nation, bara genom rugby.

Nelson Mandela var en stor idrottsvän och han uppskattade idrottens enorma potential att ena världen. VM i rugby i Sydafrika år 1995 ses av många vara det evenemang som bröt ned de sista barriärerna som återstod av apartheidpolitiken.
Sydafrika vann överraskande VM-guldet och Mandela överräckte VM-pokalen till lagkaptenen Francois Pienaar och sade "Tack för allt du har gjort för vårt land". Pienaar svarade: "Herr President, det är inget mot det vad du har gjort för vårt land". Mandela satt i fängelse i trettio år och var länge stämplad som terrorist.

Mandela sade en gång:
”Under min livstid har jag hängett mig åt denna kamp för det afrikanska folket. Jag har kämpat emot vit dominans, och jag har kämpat mot svart dominans. Jag har hållit fast vid idealet om ett demokratiskt och fritt samhälle i vilket alla kan leva tillsammans i harmoni och med samma möjligheter. Det är ett ideal som jag hoppas att leva för och uppnå. Men om det skulle krävas så är det ett ideal för vilket jag är beredd att dö.”

Inte många förtjänar att bli kallad hjälte, men Nelson Mandela är en. Det han gjorde så bra enligt mig var att när han kom till makten så hämnades han inte på de vita för att de varit så oförstående och egoistiska. Han ville inte att de svarta skulle få makten som alla först trodde, utan han ville att alla skulle var jämnlika, leva tillsammans. Det tycker jag är det finaste med honom, han ville alla väl. Nelson Mandela gav hopp och inspiration åt andra människor som levt under förtryck. När allt var som sämst så hade Sydafrika tur att Madiba kom till makten. Mandela blev 95 år och även fast han satt i fängelse i ett flertal år så tycker jag att han, under hela sitt liv, varit en stor förebild som många än idag försöker ta efter och lära sig av. Att sitta nästan trettio år av sitt liv i fängelse och sedan komma ut utan hämndlystnad eller bitterhet är väldigt ovanligt. Vid den rättegång där han dömdes, visste han och de andra medåtalade att de mycket väl kunde dömas till döden och sedan bli hängda. Han hade förberett de ord han skulle uttrycka i rättsalen: ”Att kämpa mot apartheidsystemet har varit värt att leva för. Det betyder också att det är värt att dö för”.

Han visar en väg för alla möjliga människor i världen som har varit eller är utsatta av förtryck.

Det som är så konstigt men samtidigt underbart är att han lyckades förena de svarta och vita genom sport. Han var en smart man skulle jag tro, och visste att folk kan bli väldigt hängivna när det kommer till sport. Många brinner för sport och det kommer sig nästan inte på fråga att man inte ska heja på sitt lands lag och det, just det, utnyttjade Mandela. Jag tror att man kommer att minnas Nelson Mandela om 500 år. Hans tankar om försoningen var inte nya, de fanns i religioner sen innan, men det sätt som han genomförde det på, efter nästan 30 år i fängelse, i vår brutala tid, utan bitterhet; det är något som är värt så mycket mer än pengar.

I mitt liv är Mandela en ständig påminnelse om att det omöjliga faktiskt är möjligt. Jag kommer alltid komma ihåg Mandela, hur han gav de förtrycka svarta hopp, om hur han inte bara skrev bort apartheid-regeringen, utan även raderade de racistiska apartheid-tankarna i Sydafrikanernas huvuden och förde samman en hel nation med hjälp av rugby.

The Passion Flower Massacre - Character tracer

This week I've been assigned the task to describe one person in the book who I think is interesting. I have chosen to do some research about the main character Matilda, so, I'm going to tell you about what we know so far.

Mathilda is like every other normal teenager at her age. She just turned eighteen and wants to experience the world. She suffers from a bad case of depression because she lost her brother a couple of years ago. The loss has made her parents become very self centered and they barely pays her any attention but at the same time they are very overprotective. Matilda just want to get the hell out of her so called home and never ever again come back.

I think many people perceive Matilda as a very insecure person, she never says what she thinks a so on. But we who gets to know her better then the others at the farm can quickly understand that she's kind of cocky on the inside. On page 36 I see this very clear because we can read her thoughts. When she gets to pick gooseberries a hole day all alone she doesn't say anything about it to those who assigned her the task. She would rather like to pick strawberries with her pals but she keeps quiet because she wants to look good in others eyes.

Discussion leader

1. Put on your red hat and imagine you are Matilda. What would you do and how would it feel like to be eighteen right now?

2. Put on you black hat and mention at least one thing that's negative with working at the farm where Matilda is working.

3. Now imagine you are one of all those "beautiful people" at the far. Put on your red hat one again and tell the group what you would have done if you were one of them. Would you be nice or strict? Would you want people to think you were weird or would you open up a little bit more than they have done so far?

Oönskad - Gemma Malley

Året är 2140 och vetenskapsmännen har hittat en medicin som förhindrar kroppen från att åldras. Naturligtvis får detta konsekvenser för samhället. Dr Fern, en forskare som levde när cancer och AIDS fortfarande var en av alla anledningar till att folk dog, utvecklade ett botemedel mot cancer och AIDS. Botemedlet kallas för förnyelse och förnyelse innebär att de gamla cellerna i kroppen byts ut till nya friska celler. Dr Fern förstod lite senare att förnyelse stannar åldringen i kroppen. Medicinen var länge förbjuden men År 2030 kom frågan upp i domstol och man insåg då att medicinen skulle kunna gynna samhället. Långt Liv, som medicinen nu kallades, accepterades. 

Det föddes så klart fortfarande barn vilket man snart förstod var ett stort problem. År 2065 bestämdes det att varje par bara fick föda och uppfostra ett barn ifall de tog medicinen. Denna lagen kallas för förkunnelsen. Man insåg några år senare att även ett barn var ett för mycket. Förkunnelsen ändrades år 2080 och ett par får nu inte längre föda ett barn ifall man inte offrar sitt egna liv som förälder. Ifall man föder ett eller flera barn under tiden man äter medicinen Långt Liv och inte offrar sitt egna liv själv så stämplas barnet till ett så kallat "oönskat barn". Oönskade barn blir förda till en institution där de lever, endast för att hjälpa de önskade i samhället. 

Anna, 15 år, lever på en institution för oönskade, Grange Hall. På Grange Hall så uppskattas inte andra åsikter än de som lärs ut på anstaltens lektioner, och därför lär sig inte barnen att varken läsa eller skriva. Oönskade utbildas endast för att de ska vara till hjälp och göra någon nytta senare, då de ska vara hushållerskor/slavar till de önskade. Anna hatar sina själviska föräldrar som födde henne. Hon ska inte vara på Grange Hall, inte ens existera ska hon. Annas föräldrar bröt mot förkunnelsen när de födde henne och var tvunga att lämna ifrån sig Anna och därefter sättas bakom lås och bom. 

Som oönskad lever Anna ett tråkigt liv där hon straffas för sina föräldrars själviska tankar. Hon lyder Mrs Pincent order, förståndaren på Grange Hall, för att undvika trubbel. Anna följer alla regler och får ofta beröm av föreståndarna. Ingen av barnen ska äga någonting, varken känslor eller saker och precis så är det. Det är meningen att oönskade ska vara en så liten börda som möjligt för samhället och därför är deras enda ägodelar en handduk och en tvål. 

Anna praktiserade en gång, under två veckors tid, hos Mrs Sharp. Det var en tid som Anna tyckte väldigt mycket om eftersom hon fick en inblick om hur livet kan vara utanför Grange Hall. När Anna hade praktiserat klart hos Mrs Sharp fick hon en rosa bok som gåva. Anna använder boken till att skriva av sina åsikter och tankar. Att äga boken är ett brott mot lagen och det vet Anna om, men hur mycket hon än försöker så kan hon inte förmå sig till att slänga boken. 

En dag får Anna reda på att en ny blivande ska komma till anstalten. Att komma som blivande till anstalten är mycket ovanligt. De flesta kommer när de är yngre och börjar i gruppen småttingar. Den nya blivande är en pojke, Peter. Han kommer in och trotsar direkt regler. Annas uppmärksamhet dras automatiskt tilll Peter och redan första dagen berättar Peter för Anna en sak som är häpnadsväckande, Peter känner Annas föräldrar.