Allting började när fängelsefången Nelson Mandela kom till makten och blev president i Sydafrika. Apartheid hade precis försvunnit och många fördomar rådde i landet. Eftersom Apartheid var ett samhällssystem där de vita hade makten och folk fortfarande inte lagt ner vapnen så bevakades Mandela hela tiden, ingen litade på honom. Då, när Mandela blev president valde han att heja på Sydafrikas rugbyteam, Springbooks. Han bestämde snabbt att laget skulle vara hela Sydafrikas lag, istället för endast de vitas. Nelson lyckades och bara kort därefter spelade både svarta och vita i laget och till allas förvåning vann de The Rugby World Cup (VM) 1995. Många säger att Mandela räddade och sammanförde en hel nation, bara genom rugby.
Nelson Mandela var en stor idrottsvän och han uppskattade idrottens enorma potential att ena världen. VM i rugby i Sydafrika år 1995 ses av många vara det evenemang som bröt ned de sista barriärerna som återstod av apartheidpolitiken.
Sydafrika vann överraskande VM-guldet och Mandela överräckte VM-pokalen till lagkaptenen Francois Pienaar och sade "Tack för allt du har gjort för vårt land". Pienaar svarade: "Herr President, det är inget mot det vad du har gjort för vårt land". Mandela satt i fängelse i trettio år och var länge stämplad som terrorist.
Mandela sade en gång:
”Under min livstid har jag hängett mig åt denna kamp för det afrikanska folket. Jag har kämpat emot vit dominans, och jag har kämpat mot svart dominans. Jag har hållit fast vid idealet om ett demokratiskt och fritt samhälle i vilket alla kan leva tillsammans i harmoni och med samma möjligheter. Det är ett ideal som jag hoppas att leva för och uppnå. Men om det skulle krävas så är det ett ideal för vilket jag är beredd att dö.”
Inte många förtjänar att bli kallad hjälte, men Nelson Mandela är en. Det han gjorde så bra enligt mig var att när han kom till makten så hämnades han inte på de vita för att de varit så oförstående och egoistiska. Han ville inte att de svarta skulle få makten som alla först trodde, utan han ville att alla skulle var jämnlika, leva tillsammans. Det tycker jag är det finaste med honom, han ville alla väl. Nelson Mandela gav hopp och inspiration åt andra människor som levt under förtryck. När allt var som sämst så hade Sydafrika tur att Madiba kom till makten. Mandela blev 95 år och även fast han satt i fängelse i ett flertal år så tycker jag att han, under hela sitt liv, varit en stor förebild som många än idag försöker ta efter och lära sig av. Att sitta nästan trettio år av sitt liv i fängelse och sedan komma ut utan hämndlystnad eller bitterhet är väldigt ovanligt. Vid den rättegång där han dömdes, visste han och de andra medåtalade att de mycket väl kunde dömas till döden och sedan bli hängda. Han hade förberett de ord han skulle uttrycka i rättsalen: ”Att kämpa mot apartheidsystemet har varit värt att leva för. Det betyder också att det är värt att dö för”.
Han visar en väg för alla möjliga människor i världen som har varit eller är utsatta av förtryck.
Det som är så konstigt men samtidigt underbart är att han lyckades förena de svarta och vita genom sport. Han var en smart man skulle jag tro, och visste att folk kan bli väldigt hängivna när det kommer till sport. Många brinner för sport och det kommer sig nästan inte på fråga att man inte ska heja på sitt lands lag och det, just det, utnyttjade Mandela. Jag tror att man kommer att minnas Nelson Mandela om 500 år. Hans tankar om försoningen var inte nya, de fanns i religioner sen innan, men det sätt som han genomförde det på, efter nästan 30 år i fängelse, i vår brutala tid, utan bitterhet; det är något som är värt så mycket mer än pengar.
I mitt liv är Mandela en ständig påminnelse om att det omöjliga faktiskt är möjligt. Jag kommer alltid komma ihåg Mandela, hur han gav de förtrycka svarta hopp, om hur han inte bara skrev bort apartheid-regeringen, utan även raderade de racistiska apartheid-tankarna i Sydafrikanernas huvuden och förde samman en hel nation med hjälp av rugby.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar